Briard

Texten är knyckt

från Svenska Briardklubbens hemsida.

AKTIV, LOJAL OCH INTELLIGENT

Briarden är en aktiv och livlig hund som behöver få utlopp för sin energi för att må bra. Det får den bland annat genom att träna och eventuellt tävla i lydnad, spår, sök och/eller rapport, arbeta som bevakningshund eller i räddningstjänst, eller på annat sätt få använda både huvud och kropp. Briarden är absolut ingen "soffpotatis".

Mot sin familj är briarden lojal och trogen, med utpräglad revirinstinkt. Det har det positiva med sig att en briard sällan försöker springa hemifrån; det är en "stanna hemma"-hund tack vare vallningsinstinkten.

Allmänt anses att briard hör till de hundraser som mognar sent i livet. Det kräver lite extra tålamod och en viss envishet med fostran de första åren, innan belöningen i form av en harmonisk, "färdig" hund kommer. Därmed inte sagt att en briard är särskilt jobbig som ung; den anpassar sig lätt till de flesta situationer och blir bara bättre av att få mycket social träning som ung.

VALLAR SOM ETT "LEVANDE STÄNGSEL"

Arbetande briarder använder en teknik som kan beskrivas som ett "levande stängsel". Arbetssättet har utvecklats i Frankrike och Tyskland där betena är relativt små och hjordarna därför måste flyttas ofta.

Tekniken innebär i korthet att fåraherden går i täten med ledarfåret, medan hunden eller hundarna har till uppgift att bevaka sidorna och slutet av hjorden. Hunden rör sig upp och ner i utkanten av hjorden och "rapporterar" till fåraherden mellan varven. Den fungerar som ett levande stängsel.

Jämför det med border collie, som utvecklats på de brittiska öarna för att samla ihop och driva fåren från ett stort betesområde mot en väntande herde. Detta hindrar inte att briarden kan användas i vallningstävlingar på samma villkor som, border collie och andra vallhundar.

ENKLARE PÄLSVÅRD ÄN MAN TROR

"Är det inte jobbigt med pälsen?" är en av de vanligaste frågorna till briardägare. Sanningen är: Inte särskilt. Pälsen ska varken klippas eller trimmas. När den är bra är den tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång.

Det är lite besvärligt när valpullen lossnar, men sedan räcker det med en ordentlig borstning en gång i veckan.

Briarden fäller inte hår, utan man borstar och kammar bort dött hår.

Det jobbigaste är kanske att briardens långa hår ibland tovar ihop sig – bakom öronen, mellan klorna och i ljumskarna. Tovorna håller man enklast efter genom att reda ut dom så fort man upptäcker dom, helst dagligen.

En briard med bra pälskvalitet klarar sig med schamponeringsbad några gånger per år.